My love.

Sitter i fönstret och tittar upp mot himmlen,
jag tänker på hur långt du är ifrån mig,
vad du gör exakt i sekunden.
Jag kollar på månen och har en bild av dig framför mig,
när du ligger där i sängen och ler mot mig.
Jag undrar om du gör detsamma som jag gör,
för detta gör jag varje kväll innan jag går och lägger mig.
Jag tänker på dig, min älskade, min vackraste.
Min underbara flickvän.<3

M.

Jag måste skriva av mig, så är det bara.
Det senaste dagar, har jag inte kunnat sluta le, fan va bra jag mår.
jag är kär, otroligt jävla kär, jag har ALDRIG varit såhär kär, det är helt sjukt..
Från första dagen jag såg henne, så har jag tyckt att hon vart den vackraste flickan på denna jord, men hon har en ännu vackrare insida. Fan va du är bra.
Du är mitt allt, den ända jag önskat mig, du är en del av min dröm.
Jag kan inte förklara hur fort mitt hjärta slår när jag pratar med dig, jag kan inte förklara hur lycklig jag blir bara jag hör ditt namn, vem personen som än säger ditt namn menar, så ler jag alltid, för det är ditt namn.
Jag smälter varje gång jag ser dig, och att se dig le är det bästa som finns.
Dina ögon, ditt leende, din röst, sättet du pratar, när du sover, sättet du pratar med mig och skriver älskling till mig, går inte förklara hur glad jag är. 
Jag älskar dig.

"Every day, every night, I wanna see you baby staying by my side.
I'm going down on my, on my knees for you, for your love I do it, for your sake, belive I do.
If you don't love me, why do you raise my hopes? No matter what happens, I can't let you go.
You got it wrong, I didn't want to hurt you, I wanna be all the world to you."



When I think about you, wich I do all the time, I smile, like never before.

your my soldier.

Sound the bugle now and play it just for me.
As the seasons change, remember how I used to be.
Now I can't go on, I can't even start.
I've got nothing left exept an empty heart.
I'm a soldier, wounded so I must give up the fight.
There's nothing more for me, lead me away or leave me lying here.
Sound the bugle now and tell them I don't care.
There's not a road I know that leads to anywhere.
Without a light I fear that I will stumble in the dark.
Lay right down and decide not to go on.
Then from on high somewhere in the distance there's a voice that calls:
"Remember who you are if you lose yourself,  your courage soon will follow,
So be strong tonight, remember who you are"
Your my soldier now, fighting in my battle
To let me be free once more, that's worth fighting for.

allt är fake.

Jag säger till er att allt är bra, men egentligen är det inte de.
Jag ler, men inte på riktigt.
Jag skrattar, hör ni inte hur det skär?
Jag är ute och har kul, ser ni inte min tomma blick?
Jag mår bra, tror ni ja.
Men ni ser inte tårarna som rinner om natten.
Ni hör inte mina kväva skrik, ni ser inte blodet som rinner.
Men jag lovar, jag mår bra, ni tror på mina lögner.
Jag skakar, jag fryser.
Mina tårar rinner ner från mina kinder men ingen verkar märka.
Jag vill inte finnas, jag vill inte vara.
Vill att alla ska lägga av med sina frågor och tjat.
Jag orkar inte mer, allt känns onödigt.
Varför finns jag? Jag gör ingen nytta, jag orkar inte.
Tårarna blir mer och mer, det känns till och med jobbigt att sova och veta att det är en ny dag imorgon.
Vänner säger att det går över, snart kommer allt bli bra.
Men dem vet inte, dem vet inte hur det känns att vakna upp och vilja dö.
Dem vet inte hur det känns att tappa all styrka och känna att man bara gör fel hela tiden.
Vart jag än går, vad jag än gör så känns det som jag har en stämpel i pannan som det står att jag är fel på.
Jag orkar inte känna något för känslorna är jobbiga.
Jag skriker och gråter, försöker göra så det går bort men det funkar inte.
Det river i mig, det äter upp mig inne ifrån.
Jag vill få ut det men det går inte.
Alla säger ge inte upp, tappa inte hoppet.
Det är jävligt lätt för er att säga, ni vet inte hur det känns att mina händer skakar, tårarna faller ner.
Musiken på hög volym för att försöka inte höra alla röster fast det verkar som dem ändå hittar sätt att riva upp mig på.
Det sägs att tiden läker sår men det gör det inte.
Det har gått 6 år men känslorna håller på att komma tillbaka.
Vill att allt ska bara lägga av, vill att allt ska sluta.
Orkar inte vara stark längre, orkar inte med mitt falska leende, orkar inte med nåt.
Jag vill bara rammla ihop och låta mörket ta mig för det känns lättare än att kämpa.
För kämpa är jobbit, kämpa är svårt, speciellt när man inte är så stark som alla tror att man är.
Kom inte och säg att man måste vara stark, det är bara jobbigt för då känner man sig svagare.
Kom inte och säg att ni förstår för det gör ni nog inte för alla problem är olika.
Vill att folk ska lägga av att tjata, vill att folk ska lägga av med sitt falska beetende.
Jag känner att tårarna brinner i ögonen och vill rinna ner, jag kämpar emot dem för jag vill inte vara svag.
Jag kämpar emot dem för jag vet att om jag väl börjar gråta så kan jag inte sluta.
Allt känns förjävligt och att jag vill somna in och inte vakna upp.
Så känns det, så känns det alltid.
Orkar inte mer, orkar inte vara stark.
Vill bara somna in, vill bara försvinna. Varför?
RSS 2.0